Arequipa
Efter universums kallaste bussresa kom vi klockan halv fyra på morgonen fram till Arequipa, vår första hållplats i Peru. Detta är en stad belägen 2328 möh. på vulkanisk sten och omringad av vulkanerna Misti, Chachani och Pichu Pichu. Arequipa är en av Perus viktigaste städer både för alla turister som kommer för att göra turer till Colca Canyon och vulkanerna men också för dess industrialisering och handel med bland andra Chile, Bolivia och Peru.
Efter att ha besökt många städer på sistone var vi nära på att strunta i Arequipa och istället ta oss direkt till Cusco, men efter rekommendationer från broder Viktor och vår vän Alex förstod vi att Arequipa inte var en plats att hoppa över. Så, när vi kommit fram till vårt hostel, sovit fyra timmar och ätit en pannkaksfrukost bestämde vi oss för att kolla in vad som skulle vara så himla fantastiskt med Arequipa. Och ja mina bröder, jag blev positivt överraskad. Solen sken, gatorna var rena och stadens invånare välkomnade oss till Peru. Vi strosade runt lite i staden, åt billig lunch och klockan två såg vi till att vara på stadens största torg för att göra en gratis stadstur.
Vår guide berättade för oss om Arequipa som grundades 1540 och är en stad byggd i vulkansten. Detta är antagligen en av anledningarna till att staden uppfattas som så ren, just för att majoriteten av byggnaderna är vita. På bilden ovan ser vi vårt första stopp vilket var en katedral. Jaha, mindre spännande, tänker ni, men kollar man noga på byggnaden kan man urskilja ett flertal symboler i stenen vilka skapades av kolonisatörerna då staden grundades. Som en produkt av sin tid är därför symbolerna på de flesta byggnaderna i Arequipa en blandning mellan spanska symboler och tecken som incafolket använde sig av.
Stopp nummer två var på den lokala marknaden dit du ska gå om du vill köpa.... Precis vad som helst. Frukt, bröd, kött, sytråd, kläder, ostglass och lamafoster. Ja, ni hörde mig. Torkat lamafoster är en väldigt stor grej här i Peru och de används av Shamaner för att sprida positiv energi i nya hus och byggnader. Inte för att jag vill avslöja vad mina systrar ska få i inflyttningspresent men man skulle kunna se det här som en liten ledtråd.
Efter lite småstopp här och var där guiden berättade om den typiska maten i Peru såsom marsvin och annan kryddstarkmat och om den typiska drinken Pisco kom vi fram till stället där jag vill föda mina barn, gifta mig och begravas och allt såntdär fint man måste göra, Chokladfabriken.
Vi testade kakaote och fascinerades över alla chokladsorter och brownies som fanns i butiken och på detas café.
Med en historia om turister som tagit sig till Sydamerikas högsta stad (belägen i Peru), La Riñonada och där blivit varmt välkomnade av lokalbefolkningen genom en gasiljons drinkar, blivit pruttfulla och offrade till Pachamama (moderjord), avslutade vi vår tur och gick med snabba steg tillbaka till chokladfabriken. Vi fikade tills vi inte kunde se våra egna ben (på grund av våra växande magar) och anmälde oss till morgondagens chokladklass.
Klockan tre dagen efter stod jag Fröken Treser utanför chokladlokalen med uppkavlade ärmar redo för att få A i det viktigaste skolämnet här på tellus, nämligen Chokladvetenskap. Vår fröken var en herre med 17 gånger finare hår än mig och han började lektionen med chokladteori. Vi fick lära oss om hur kakaobönan upptäcktes och odlades fram och om hur den även användes som pengar. Till exempel kostade en bra kalkon hundra kakaobönor medan en kvinna för en natt gick för cirka tre stycken små bönor.
Sen började praktiken och det var här jag och Ned bestämde oss för att sopa golvet med de andra tråkmånsarna i vår grupp. Vi började med att sortera bönor och kastade dem som inte höll standarden.
Uppgift nummer två var att skala 10 bönor för att kunna använda kärnorna. Med ångan uppe och ögonen fixerade på att vinna tävlingen (som uppenbarligen bara var en tävling för oss två) blev vi rätt besvikna när alla våra bönor sprack och gav resultatet vi ser på bilden ovan..
3. Mortla dig till mjölksyra
4. Tillsammans med våra kakaobönor, socker, vatten och chili fick vi smaka den dricka som aztekerna brukade servera sina medmänniskor av högre samhällsklass. Det var bara de rika som kunde förtära kakao på den här tiden.
Efter denna hårda tävling fick vi ta på oss hårnätet och se på en chokladgörarmaskin. 96 timmar tar det att göra 30 kg choklad.
Det sista provet i Chokladkunskap var att ta de bär, frön, kryddor eller nötter man ville, placera dessa i små pralinformar och efter detta fylla formarna med choklad. Smaken är som baken och Vanessa gjorde praliner med cocabladskrydda. Men oroa er inte, det är förhoppningsvis bara en fasmhon går igenom.
Med ett A+ i bakfickan och lite svettiga kläder efter den hårda kursen gick vi i eftermiddagssolen sen armkrok hem till vårt hostel, lagade ris och guacamole och gick och lade oss innan alla världens småbarn och gamlingar. Morgonen därpå stod nämligen Colca Canyon på schematmoch för en sådan sak krävs en god natt
Idita
Åh choklad som är så jättegott jag älskar det hoppas ni får en fin utflykt här hemma haglar och regnar det så man vill inte gå ut