Sierra de ventana plus moms

En dag i Tres Arroyos hade alla våra vänner bokade scheman så vi blev avsläppta vid poolen för att avnjuta en sommardag. När vi kom dit var anläggningen stängd. Ägaren kom ut och sa att om vi vill får vi hänga vid poolen ändå. Jatack sa vi och hjärtat hoppade lite extra när vi insåg att det kryllar av hundar på området. Det dröjer kanske 30 sekunder innan vi förälskat oss i en mycket social hundvalp och efter två minuter blir Vanessa kissad på  benet.
 
 
 Vilken fröjd det var och dagen vid poolen hade potential att bli en riktig kalasdag, tills man inte kunde se solen för alla moln.
 
I tre timmar fick vi vänta på Fran som skulle hämta oss och under denna tid hann jag ifrågasätta 29 gånger om vi verkligen befinner oss i Argentina och inte i Sverige. 
 
 
 En bild säger mer än tusen ord. När Fran väl dök upp åkte vi hem och drack varm choklad och åt kex med dulce de leche.
 
I lördags tog vi bilen till Sierra de ventana som ligger två timmar utanför Tres arroyos. Vi skulle 6 kompisar hyra en stuga i bergen och bara insupa naturen i ett dygn. 
 
 När vi kom fram lastade vi av våra grejer i stugan och tog sen direkt bilen till en utsiktsplats. Vill varna tittare för att kommande bilder är rätt fantastiska.
 
Martin och Meli
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sen gick solen ned och myggorna gjorde entré så vi handlade massvis med mat och åkte hem till stugan för att grilla, dricka fernet, spela med bandet och spela sällskapsspel.
 
 
 Surprise surprise. Vanessa hittade ytterligare en hund som hon gick och bar på hela kvällen. Så fort hon släppte ned den ville hon (Bianca som vi kalladde henne) upp igen. Här har vi deras familjefoto. Vanessa, Bianca och Fran.
 
 Vårt episka band
 
 
 Natten blev dag och vi tog ett dopp i poolen innan vi åkte till bergen gör att hajka till pileta natural (naturlig pool).
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Svettigt och mer träning än vad jag åstadkommit totalt under dessa två månader men SÅ värt det.
 
Syns inte på bild men högst upp på detta berg gick det vildhästar. Holy nature asså.
 
 
 
 
Efter äventyret packade vi våra väskor och åkte hem och åt pasta. Det enda rätta. Inatt ska vi försöka ta oss från Tres arroyos söderut i Argentina till Bariloche. Det ska vara en bussresa på cirka 18 timmar. Vi trivs så otroligt bra här och staden och människorna håller hårt om oss så det kommer vara tufft att säga hejdå. MEN det är dags att resa vidare och påminnas om hur mycket det finns att se. Tills nästa gång, mina vänner. Adíos! 
 
Ida