London
Dagen var fredag den första juli då vi för en sista gång (för den här gången) packade ihop våra väskor på den Sydamerikanska kontinenten. Vi bestämde oss för att det var dags för resan att gå mot sitt slut och för att ladda lite batterier efter dessa sex månader av backpackande. Varför då? undrar ni säkert. Låt mig säga såhär, att backpacka är mer utmattande än vad man tror. Trots att vi haft semester i sex månader och många gånger slagit oss ned på avslappnade strandlokaler och helt enkelt inte gjort ett skvatt så sker en ständig problemlösning av bussar att ta, hostel att bo på, människor att socialisera sig med, hitta runt i okända städer (trubbel för en kvinna som jag som inte ens besitter förmågan lokalsinne) billig mat att laga, och så vidare. Det är många fjärilar och regnbågar och danser på rosor men också en hel del utmattande tankeverksamhet och aktiviteter. Nåväl, vi kände oss redo att åka hem och för att uppleva lite svensk sommar efter att ha rest i sex månader och tröttnat på snabbnudlar.
Vi tog oss först till London, huvudstaden av England, dit vår vän och kusin Mollie slagit sig ned i sex månader för att jobba. Vi kände att en överraskning vore på sin plats. Dock var vi rädda. Efter sex månaders kringresande i Sydamerika föddes det en ångestklump i magen vid tanken på Londons tunnelbana. Men, inget stoppar väl oss. Efter att ha ätit glassen i våra liv, spenderat natten på ett flygplan från Cartagena till London och hoppat av och på fjorton olika tunnelbanor i Londons underjord kom vi fram till Balham, just där Mollie, i all sin ovetskap, skulle förtära sin pizzamiddag just denna dag.
Hon grät och vi kramades och sen slog vi näven i bordet och beställde en rundvisning i staden hon gjort till sin, och detta på momangen. Men realistiskt nog fick vi vänta till dagen efter. Vi åt choklad och somnade på en halvuppblåst luftmadrass med värkande magmuskler efter alla kvällens glädjeljud. Men dagen efter var det dags.
Våra fina små damer tog oss runt i staden och visade oss hur fint London är i solsken. Vi tog oss bland annat till Buckingham palace, Chinatown, Soho, Camden, Oxford street, Big Ben och alla sånadär turistattraktoner och shoppingställen som de flesta flockas kring under sin visit i London.
Och fikade och skrattade.
Vi köpte på oss en rejäl korg med tacoingredienser och sen tog vi oss hem till henne och Linneas lägenhet där vi briljerade i köket såsom bara Gordon Ramsey kan och surrade dumheter. Jag tror inte någon av er kan förstå min abstinens efter svensk tacos på denna resa. Sex månader utan tacos gör dig inte gott alltså. Det är inget jag rekommenderar att prova hemma.
Dagarna i London var jättefina. Vi som inte är stadspersoner (som ni alla såklart vet vid det här fallet) kunde ändå njuta av att vara i staden. Vilket såklart Mollie var den största anledningen till. Det var så fint att bara strosa omkring och samtala om all det som en facebookkonversation inte lyckats inkludera under våra sex månader ifrån varandra. Vilken känsla att äntligen få klämma på varandras kinder och försöka begripa att vi är tillsammans igen.
Efter två hela dagar i Londons innerstad tog vi oss upp vid fem på morgonen för att hoppa på tunnelbana och tåg och flygplan för att bli färdade hela vägen hem till Åkersberga och Stockholm. På vår färd kände jag hur min mage värkte efter allt kul vi haft och det slog mig att det ändå måste vara den bästa souveniren du kan få med dig från en plats.
Idita