Isla de la Tierra de Bombas
En av de nyare delarna av Cartagena kallas Bocagrande och är främst ett rikt och turistigt område med lyxiga hotellkomplex och gallerior. Här finns en stor del av stadens nattliv, i alla fall för tursiterna, och även en lång (men inte så fin strand) med utsikt över hamnen. För den som hellre ser sådant på avstånd och föredrar att himlen inte blockeras av lägenheter hundra meter upp i luften finns möjligheten att ta sig ut till Isla de la Tierra de Bombas eller Playa Blanca. Av dessa två är den sistnämnda populärast med stort försprång på grund av sin någolunda vackrare estetik. Ute på Bombas finns absolut badmöjlighet och faktiskt till och med en strand, men i en skönhetstävling kallar denna ändå ganska stora ö inte hem många titlar. Men dit ville vi.
Vi tog oss in till Bocagrande och blev snabbt haffade av en kille på gatan som ville köra oss i sin båt. Till Playa Blanca. När vi förklarade att vi faktiskt var påväg till Bombas fick de sig ett gott skratt och frågade vad tusan vi ville göra där. Det är nämligen där många av de lite fattigare i befolkningen väljer att bosätta sig, och båtkillarna bodde själva där. Kanske visste de inte att vi är två helcoola äventyrare som gillar att simma mot strömmen, för de försökte flertalet gånger övertyga oss om att vi inte ville åka dit. KANSKE har vi också lite problem med att erkänna att andra har rätt och att vi ångrat oss, men hur som helst satt vi bara en stund senare i en liten motorbåt påväg ut mot Bombas.
Ja, här har ni det, ha så kul, sa killen när han släppte oss vid en brygga byggd av bildäck och försvann snabbt iväg igen. Och där stod vi med en jordgubbsryggsäck och såg oss om och tänkte jaha det här var ju fint. Fast det var inte så fint.
Runt om oss satt mammorna och smiskade sina barn, tonårskillarna bar rissäckar, tjejerna flätade håret på varandra och ungarna kastade sig från båtar och klippor ner i det grumliga vattnet. Skräpet låg likt en heltäckningsmatta och någon direkt väg var ännu inte konstruerad. Det var uppenbart att vi inte hörde hemma där. Nu då? var sedan frågan. Och så började vi gå. Men, som jag så ofta säger, vi är inte så dumma som vi verkar. Hittade vi vår strand? Ja men tänk för att vi gjorde det. Var det några turister/människor på den? Inte alls. Var den fin? Alldeles duglig! Fick vi känna på lite colombiansk kultur och gå off the beaten track? Väldigt mycket så.
Här har ni den. Playa Linda.
Isla de la Tierra de Bombas är en egentligen väldigt vacker plats som tyvärr förstörts av fatrigdom och okunskap. Här kan du springa barfota i sanden med risk att skära upp foten på en glasflaska eller ta en promenad längst med vattenbrynet på ett tjockt lager plastpåsar. Men för den som vill göra något annorlunda av sin vistelse i Cartagena och hellre ser lite verklig colomiansk kultur än att ligga på en dyr turiststrand omgiven av en tillgjord perfektionism är Bombas ett alternativ. 100% mer äventyrligt! Kommer jag åka tillbaka hit? Kanske inte. Men jag ångrar inte att vi gjorde det.
Tack för mig.
Vanessa.