KARNEVAL!
Sååå, tekniken strular men förhoppningsvis får jag detta att fungera nu.
Efter Ilha Grande tog vi oss alltså tillbaka till Rio. Planen från början hade ju varit att inte göra det, men vi tänkte att det kan vi ju faktiskt inte missa. Så tillsammans md vår kamrat Karl från England sökte vi upp ett billigt litet boende i centrala Rio. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss, men vi hade låga förhoppningar i alla fall. Så kom vi dit strax innan åtta då vi skulle möta hyresvärden. Vi väntade. Klockan blev åtta. Klockan passerade åtta. Det började bli mörkt, och vi tänkte att nu blir vi nog mördade när som helst. Men så kom de till slut, och vi överlevde och blev visade in i ett helt ok hus som vi fick dela med två engelska tjejer och en man vi såg i en mikrosekund innan han försvann för alltid. Vi hade en knisslande fläkt och min säng var (utan överdrift) en planka med ett tunt lager skumgummi och tyg över. Men, así son los viajes.
Den fjärde februari fyllde vår vän La Pantera Negra år (en av de skäggiga männen) och vi firade honom på distans. Vi köpte varsin partyhatt och lurade alla att det var Idas födelsedag. Mycket underhållande.
I Ipanema, en del av Rio, är det väldigt populärt att titta på solnedgången. Vi ville testa det, men kom försent.
Sen gick vi ut i Lapa
En dag åkte vi ut till Niterói, typ som en förort till Rio. Här bor ett par som känner min morfar och som vi tänkte vi skulle hälsa på. De gödde oss och vi hade jättetrevligt och gick till stranden.
Fler bilder än så har jag tyvärr inte på det.
Så, karnevalen. Den består egentligen av en massa olika gatufester där folk klär ut sig och följer efter bilar som spelar hög musik. Det finns även en stor parad, men den hålls på en arena och biljetterna är dyra. Så vi höll oss till festerna, så kallade blocos. Vi försökte klä ut oss så gott det gick, men det var svårt med en sån tajt budget och med så få kläder i väskan.
Här kommer Tetris
Ett bloco
Häremellan ska det vara en massa bilder som inte vill läggas upp. Testar en annan gång.
Efter ett tredje försök lyckades vi hinna i tid till solnedgången. Vi var där vid två på eftermiddagen och paxade platser. Ida omkom nästan i vågorna här och jag ville leva så jag låg kvar hela dagen i 36 grader utan att bada. Jättebra beslut.
Nu är vi i Niterói och bor några dagar hos dem vi besökte. Här är en bild på det också:
Planen var att åka härifrån till Amazonas, men enligt Daniel som vi bor hos var det en jättedålig idé. Det är långt och krångligt. Så vi ska försöka ta oss till västkusten i stället. Det löser sig nog. Nu har vi i alla fall bott här i några dagar och laddat batterierna med AC, sköna sängar och jättemycket (sjukt mycket) mat. Vi har också handlat lite nya kläder eftersom de två outfits vi hade börjar lukta ganska otrevligt, OCH blivit med iPad. Så nu finns vi tillgängliga för videosamtal!!
Det känns att det är dags att lämna Brasilien nu. JÄTTEfint land verkligen, älskar det och rekommenderar det till 100%. Men vi har annat att se och snart har vi varit borta i en och en halv månad (gud vad fort det gått). Det enda som är jobbigt är språket. Det går inte att prata med folk här. De kan inte engelska, inte svenska och trots att de förstår lite spanska blir de irriterade när man använder det. Och vi förstår ändå inte vad de svarar. Vi saknar spanskan.
Hur går det med den då? undrar nog Pura och Amanda. Jo tack, mycket bra. Ingen pratar ju engelska på denna kontinent så vi har inte så mycket till val. Vi har lyckats skaffa många vänner endast på spanska. Varje dag lär vi oss tre nya ord. Utan spanskan hade vi inte kommit någonstans tror jag, och jag önskar att jag kunde säga till mig själv i högstadiet eller gymnasiet att glosförhör finns av en anledning.
Har jag tröttnat på Ida än då? Faktiskt inte. Det förvånar mig hur otrött jag är på henne. Visst kan hon vara fett irriterande när hon alltid lär sig de spanska orden snabbare än mig eller när hon aldrig slutar prata om hur mycket hon älskar soltorkade tomater, men hon är riktigt bra att ha.
Snart är det dags att äta pizza.
Puss från Vanni