San pedro de Atacama, Laguna Cejar
Vi kom fram till San Pedro de Atacama vid ett på eftermiddagen och när vi kom fram till staden tog det oss en timme att hitta vårt hostel. Med ryggsäckarna på ryggarna och alldeles för mycket kläder på efter en fruktansvärt kall natt på bussen gick vi igenom San pedro de Atacama i den heta ökensolen. Vi frågade tio olika personer som pekade åt olika håll när vi frågade om de visste var hostelet låg och till slut kom vi fram.
San Pedro de atacama är en stad i nordöstra Chile som tar in extremt många turister året runt. 55 kilometer söder om staden ligger nämligen saltöknen Salar de Atacama som både bjuder på otroliga miljöer för turisterna men som även är världens största reserv för litium. Staden har även mycket historia då den är Chiles äldsta stad och därför inkluderar berättelser om ursprungsbefolkningen innan Columbus kom och gjorde sitt.
Med dessa vyer och historiska arv gör San Pedro till en skattkammare för turister och staden är full av turistbyråer och hostel som erbjuder turer runt området. När vi kom fram till hostelet kände vi genast att vi ville vara aktiva så vi bokade en tur som skulle gå på eftermiddagen. Efter lite avokadosmörgåsar satte vi på oss bikini och åkte till Laguna Cejar som inkluderade tre stopp: lagunas cejar och piedra, ojos del salar och laguna Tebinquinche.
Det första stoppet var Laguna Cejar vilket är känt för sitt extremt salta vatten. Vattnet ska vara mer salt än döda havet och därför kan du ligga i vattnet och flyta utan några problem. Det är en större utmaning att inte flyta än att göra det. Eftersom Laguna Cejar är ett flamingoreservat är det inte tillåtet att bada i lagunen. Guiderna tar istället turisterna till Laguna piedra där alla får bada hur mycket man vill. Och ärligt talat, det var så jäkla roligt. Fötterna låg över vattenytan konstant och man kände sig oavbrutet som en superstar.
När vi duschat av oss den vita hinnan av salt som fick våra kroppar att stelna som en kaka i ugnen hoppade vi in i minibussen igen för att åka till ojos del salar. Vår förare Felipe sjöng Bob Marley med oss och körde oss genom öknen och var bara en så jäkla bra kille.
I Ojos del salar fick vi tillåtelse att byta om till badkläder igen men vi skippade det och kollade istället på när alla andra hoppade i vattnet i eftermiddagssolen. Felipe berättade för oss om en grupp människor som hyrt en bil och åkt till lagunen för att bada. Väl framme glömde de lägga i handbromsen så bilen rullade ned i lagunen och på cirka 16 meters djup gick den inte att få upp igen. Vilken party pooper.
Efter detta hoppade vi ännu en gång in i bilen för att åka till Laguna Tebinquinche vilket är en stor sjö som reflekterar alla ljus och berg i dess omgivning. Färgerna här i kvällssolen var helt otroliga! En tur som verkligen inte gjorde oss besvikna. Vi strosade längs med sjön och saltöknen i en kilometer och jag kan inte ens förklara hur vackert det var.
När solen gått ned kom vi fram till vår bil igen där Felipe dukat upp för piscodrinkar och plockmat. Där stod vi och snacksade och njöt av allt vi sett under dagen.
Sen hoppade vi för en sista gång in i bilen och åkte till vårt hostel för at äta lite bananer och sova eftersom vi den kommande morgonen skulle gå upp klockan fyra. Varför får ni reda på i nästa inlägg.
Jag skulle verkligen rekomendera att göra denna tur både för att man får bada men också för att det är HELT OTROLIGT att se solen gå ned över saltöknen. Turguiderna är dessutom jättehärliga och gör verkligen allt (och jag menar allt) för att få sina kunder att ha tiden av sina liv så det är inte en sekund man inte njuter av turen. San pedro är fantastiskt och alla här är så vänliga och sociala. Älskart.
Idita