Baños
Och så kom dagen som vi visste skulle komma men som vi aldrig riktigt trodde på skulle infinna sig; dagen då vi skulle lämna Montañita och vår Kamalafamilj för nya äventyr. Med en (eller flera) tårar i ögonen kramade vi våra vänner hejdå och hoppade på bussen till Guayaquil för att där byta buss och ta oss till Baños. För att inte komma fram mitt i natten (eftersom det inte alltid är det säkraste valet) valde vi att ta den sista bussen och därmed komma fram till Baños vid sju på morgonen. Vad gör man då för att fördriva fem timmar i väntan på nattbussen? Jo det ska jag säga er, man åker till en galleria, köper lite pinaler, skriver resedagbok och köper den enda vegetariska rätten som existerar. Och när allt detta har gjorts och man fortfarande har tre timmar kvar går man och köper popcorn och hänger utanför biografen tills man bestämmer sig för att vänta på bussterminalen istället och på vägen ut ur gallerian går vilse ett dussin gånger. Easy peasy va? Det tyckte vi i alla fall.
Efter sju timmar av konstant frysande på den isande bussen och ingen sömn alls var bussresan över och vi satte våra små tassar på Baños gator. Vi nappade på ett billigt hostel, gick dit och sov i två timmar för att sen boka dagens utflykt: den OTROLIGA vattenfallsutflykten, som den ofta kallas. Klockan 10.20 var det dags. Vi hoppade på någon form av cirkusbuss med fyra andra personer och så fort motorn sattes igång strömmade det ut en öronbedövande ljudnivå av den spanska cumbiamusik som vi alla tröttnat på vid det här laget. Sen bar det av.
Vi stannade vid olika utkiksplatser för att kolla på alla de vattenfall som omger staden. Vackra är dem men när du endast får se dem på 200 meters avstånd är det inte riktigt så att du faller av stolen. Vid det andra stoppet fanns även möjligheten att göra ziplining men eftersom vi redan testat på det på vägen till Machu Picchu och det kostade mer än hela utflykten i sig skippade vi det. Det är faktiskt lite komiskt här i Sydamerika. Du betalar en summa för att få göra en tur, men sen måste du betala för alla inträden eller aktiviteter som finns att göra på vägen. Det är något värt att tänka på. De guidade turerna som finns att göra är aldrig så billiga som de verkar från början.
När vi åkte igenom tunnlar satte cirkusbussen på sina partyljus och plötsligt befann vi oss på ett diskotek.
"Nej nu får det väl vara nog" tänkte vi när vi stannade för att kolla på ett berg där man kunde urskilja ett ansikte som tydligen skulle tillhöra Jesus Kristus. Inga imponerande vattenfall, en guide på tolv vårar som pratade snabbare än Roslagsbanan, konstanta extrakostnader och sen, som grädde på moset, ett jäkla frälsaransikte i bergsväggen. Mjeh. Inga jämfotahopp från vår sida.
Sista stoppet lyfte våra tankar om turen dock. Äntligen kom vi nära ett gigantiskt vattenfall och lät oss bli duschade av det medan vi såg regnbågar skapas då solen träffade vattendropparna. Som sagt, vattenfall är så vackra men jag antar att vi blivit bortskämda av vår upplevelse av Iguazufallen i Argentina. Det är inte mycket i vattenfallsväg som lyckas imponera på dig efter det om jag ska vara ärlig.
Turen tog slut och jag skulle faktiskt inte kalla turen för otrolig alls, tyvärr. Men, cirkusbussen fortsatte sitt kalasande och körde oss tillbaka till Baños med musiken och discolamporna på högsta förberedelse.
Vid tvåtiden var vi tillbaka och kände de små magarna kurra så vi tog oss till marknaden för att laga den kulinariska måltid vi gör bäst; avokadosmörgåsar. Sen bidde det picknick på parkbänk och sen raka vägen hem till hostelet för att vila upp de små slitna kroppar som vi har för tillfället. De senaste veckorna och födelsedagshelgen (framför allt) här tärt på oss så imorgon ska vi ta oss ut till djungeln och Amazonas där vi ska tälta några nätter och där alkoholen och de sena nätterna aldrig kommer hitta oss. Mer om det senare, så tills vidare landkrabbor!
Idita