Colca Canyon, timme för timme
Vår tredje dag i Colca canyon skulle innebära den största utmaningen, nämligen endast uppförsbacke. Kvällen innan hade vi alla lite ångestkänslor inför detta. Vår älskade Christian blev ju faktiskt ombedd att starta 1.5 timmar innan oss andra för att hinna upp till toppen innan dagen tog slut och vi var nog av den anledningen alla lite oroliga för att misslyckas. För att hinna ta oss upp hela vägen samt dagens resterande aktiviteter ställde vi därför larmet på 03.45 och när den lilla nokian vaknade till liv borstade vi tänderna och gav oss ut i mörkret. Dagen redovisas i detta inlägg timme för timme. Allt för att ni ska få se EXAKT hur vår sista dag i Colca artade sig. Se och lär, mina damer och herrar.
04.00
Så nyvakna att vi inte kunde se mörkret för allt ögonbajs/ögongojs/drömsand/you name it började vi hajken upp från Oasis mot toppen. Frukost skulle det inte bli någon förrän vi klarat av hajken så det var bara att snöra på sig dojjorna, väcka benen och börja ta sig upp för berget till det dova ljudet av Coldplays låt The scientist spelandes från Nelsons telefon.
5.00
Kroppen är varm och luften är kall och vi måste stanna var femte minut för att inte kvävas av syrebrist. Det underbara med att hajka på höga höjder mina vänner. Solen har inte riktigt gått upp än men det börjar ljusna och ficklamporna får därmed krypa ned i fickan istället.
6.00
Solen går upp och landskapet är så otroligt jäkla döfantastiskt. Vid sextiden börjar även vår glupp sprittras. Vår guide hittar någon polare han hellre hänger med, Vanessa råkar hamna med Roberta som av någon (mer idiotisk) anledning drack upp allt sitt vatten mitt i natten och Ned måste därför försörja denna 34åriga kvinna med sitt eget vatten de resterande två timmarna av hajken. Själv insåg jag min möjlighet att undslippa Robban och hennes eviga italienska gnäll så jag rappade på mina steg och hajkade väl i princip ensam resten av hajken. Lämnade alltså Vanessa med Roberta. Vet att hon älskar gnälliga personer ju.
7.00
När klockan slog sju var jag hungrig, svettig och så rackarns trött. Jag hade ingen aning om hur långt jag hade kvar att gå men hajken kändes just i detta då som evighetslång. Det enda som fick en att fortsätta gå var viljan. Viljan att inte bli kvar i Colca Canyon och vara tvungen att skaffa ett jobb och föda sina barn där och så vidare. Jag började tänka ut överlevnadsplaner ifall jag aldrig skulle komma upp. Många av dem var Djungelboks-eller Tarzanbaserade. Disney har lärt mig allt jag vet.
Här vid sjubläcket började jag även bli omkärd av mulor och hästar som bar lata eller feta eller gamla personer upp för berget. Det enda som inte fick mig att kalla till mig första bästa djurtransport var stoltheten. Och att det var för sent..
8.00
När klockan slog åtta hade vi alla kommit upp, allihopa. Vi var så nöjda och så slut och firade vår avslutade Colcahajk med varsin dyr banan som vi köpte av en liten peruansk kvinna. Efter lite vila tog vi sedan en "promenad" (skulle kalla det en fortsatt hajk) till frukoststället.
9.00
När klockan slår nio är Vanessa i full galopp med att äta en jordgubbsslytsmacka och dricka lite Cocate. Det behövs inte säga så mycket mer. Bilden målar upp den dåvarande sinnesstämningen rätt bra.
10.00
Frukostmätta och trötta hoppar vi in i minibussen för att avsluta Colca canyonturen med lite specialstopp.
Första stoppet blir vid Colca valley där vi kan blicka ut över hela Colca och fascineras över hur djup den är och hur långt vi tagit oss upp och ner och hit och dit under de senaste dagarna.
Innan klockan slår elva hoppar vi in i bilen igen och just i detta ögonblick har jag lyckats fånga Vanessas russininsikt på bild. Här får jag nämligen reda på att kvinnan har hittat en ny favorit bland sina russinsorter. Det är kul nör det går bra för andra!
11.00
HOTSPRINGS! Vi kryper ur våra smutsiga och blöta hajkingskor och kläder och glider i våra badkläder för att slappna av i de varma källorna. HA, trodde vi ja. Ett bättre ord skulle vara pool. Varma pooler.
12.00
Twelve o'clock rock blev det lunchdags på en buffé. Guacamole makes her going, som jag brukar säga och som vi definitivt kan se på följande bild.
13.00
När vi ätit lunch och det börjat hagla och sen slutat hagla hoppade vi in i minibussen igen. Nästa stopp skulle vara en jättehög punkt varifrån vi skulle kunna se några stycken vulkaner. På vägen dit lyssnade vi på Justin Bieber och Backstreet boys och när vi kom fram passade vi på att ta en Captain Morganbild.
14.00 - 17.00
Färdiga med vulkankikande och med att ta knasiga bilder på Lillfarnis hoppade vi för en sista gång in i bussen och vaggades till sömns av de ljuvliga tonerna av Nelsons musik. Boyband och 90-talsmusik. Jag klagade inte. Jag har ju trots allt blivit uppfostrad av mina Spicegirlsdyrkande systrar.
18.00
ÄNLTLIGEN "hemma" och tillbaka i Arequipa. Vi checkade in på ett hostel, slängde oss i sängarna och turades därefter om att vandalisera duschen med våra smutsiga kroppar. På följande bild får vi ett smakprov på hur jag låter arean omkring mig stökas ned inom fem minuter när jag anländer med min ryggsäck...
Efter lite dusch och vila gick vi sen ut för att äta middag och kalasa lite med vår guide och resten av dygnet är tammetusan redan historia.
Snipp snapp snut så var Idas och Vanessas Colca Canyonhajk slut.
Idita