Amazonas, dag tre
För att utnyttja vår sista dag i Amazonasdjungeln till fullo ringde det lilla lilla larmet på den lilla lilla nokian 05.30 på morgonen dag tre i Cuyabeno. Dagen innan hade guiderna sagt till oss att om det regnar när larmet ringer får ni en timmes sovmorgon, men detta var som tur var inte fallet. Vi kröp ur våra mjuka lakan, trasslade oss ur myggnätet och dränkte våra kroppar i Ecuadors starkaste myggolja. Vanessa som skedat med en kackerlacka under natten passade även på att vägleda denna ut från sin säng. Allt detta för att sedan krypa in i våra gigantiska regnponchos, hoppa i båten och i soluppgången betrakta lite djungelfåglar.
På önskelistan hade vi även skrivit upp delfiner, sengångare, anakondor, boaormar och aror. Så vi gav denna lista till våra guider och de ställde in sina djurobjektiv. Som vi tidigare nämnt är det otroligt svårt att se de flesta djur eftersom de gömmer sig i djungeln och är bra kamouflerade. Även nu under regnsäsongen kan detta bli extra svårt eftersom det förutom en gigantisk regnskog finns en hög flod och lagun att gömma sig i. Detta märkte vi. Vi övade på våra lockrop och ormspråk men förgäves. Inte en endaste liten anakonda kände för att hälsa på oss.
Ugglebebis.
Lite besvikna åkte vi vid åttatiden tillbaka till vår djungellodge för att inta vår frukost. Friterad Yuka (potatis) och pommes. Ja, det är väl ungefär samma sak. Sen packade vi våra små ryggsäckar med alla våra fuktiga djungelkläder och hoppade för en sista gång in i båten för att åka tillbaka till civilisationen. Men hör och häpna. På vår väg tillbaka omringades vi av papegojor åt alla håll och kanter, delfiner som tog sig fram längs med vår båt och en liten sengångare som intog dagens brunch på den stadiga grenen ovanför våra huvuden. Vi bevittnade en fisk på tre meter som tog sig fram längs floden och slog om med sin fena. Jultomten av Amazonas hade defintivt sett vår önskelista och insett att jag och Vanessa trots att vi svär ibland är rätt snälla flickor.
Fortfarande anakondaoskulder kramade vi vår grupp hejdå och började sedan vår resa till Quito på tio timmar.
Amazonas regnskog omfattar sju miljoner kvadratkilometer och motsvarar hela Sveriges yta gånger tolv. Denna gigantiska storlek innebär att regnskogen sträcker sig över nio länder vilket betyder att det finns otroligt många sätt att ta sig in i och uppleva Amazonas på, och att alla dessa sätt skiljer sig från varandra. Vi har under hela vår resa haft Amazonas som mål men att åka in i regnskogen från Ecuador har inte alltid varit på tapeten. Många vi träffat under resan har gjort Amazonas från Bolivia eller Peru och vad de berättat verkar det som att regnskogen är mer lättillgänglig och billigare från dessa länder. Men, både jag och min kompanjon var alldeles för sugna på strand för att inte åka till Ecuador och stranda lite först för att sen göra Amazonas. Även Brasilien och Colombia är populära länder att göra turer från men eftersom dessa länder är så otroligt mycket större krävs det att du flyger till regnskogen vilket kan göra det hela lite krångligare. Även priser varierar otroligt och det är därför starkt rekommenderat att jämföra olika turer och försäkra sig om att allting ingår i turen du bokar. Annars riskerar du att boka en tur där alla aktiviteter kommer kosta extra. MEN, obs, det billigaste är inte alltid (faktiskt väldigt sällan) det bästa.
Nu är det middagsdags för oss här i Quito och vi fortsätter som alltid att imponera i hostelköken. Ikväll steker vi grönsaker och bönor och kallar det för pyttipanna. Det är ungefär så långt budgeten når och hostelköksutrustningen duger.
Idita