Palomino
En trettio minuters busstur från Rancho Relaxo ligger staden Palomino. En liten liten stad i närheten av den venezuelanska gränsen och som livnär sig på turism och fiske och där mangoträden växer tätt. Palomino refereras ofta till som någon form av karibiskt paradis där stranden möter djungeln och där bergen möter tropikerna. Aktiviteterna i Palomino erbjuder därför en del. Du kan lätt ta dig till bra hajkingleder, njuta vackra djungelmiljöer eller bara ligga på stranden. Inget vi vill missa, tänkte vi och vinkade till oss första bästa buss som ångade fram på landsvägen utanför Rancho Relaxo.
Vi kom fram till vårt hostel, undersökte de tre (!!) gigantiska (!!!) mangoträden som fanns på tomten, åt oss livslyckliga och hoppade sedan på hostelets lånecyklar för att rulla ned längs de små grusvägarna i Palomino.
Okej, nu jobbar vi med bildliga föreställningar här. Föreställ er en såndär perfekt sommardag i Sverige. En såndär behagligt varm dag där solen inte ger vika förrän vid nio och vinden ständigt är sådär lite perfekt ljummet sval. Föreställ er sedan en cykeltur på de små grusvägarna på landsbygden i kanske Småland eller Visby eller fasen, Domarudden till och med, där ni omges av grönska och kohagar åt vänster och höger. Föreställ er allt detta och förstå sedan att vi upplevde EXAKT dessa känslor på Palominos småvägar. Alla dessa svenska sommarkänslor men i en karibisk kuststad och där vi fyllt cykelkorgarna med mangos istället för äpplen. Summan av kardemumman, vår första eftermiddag i Palomino var fantastisk.
Dagen efter vaknar vi upp på hostelet och är alldeles över toppen exalterade (i alla fall jag) över att se vad mer Palomino har att erbjuda. Men här mina vänner kan ni sluta föreställa er den där perfekta svenska sommardagen för det blev inget mer av det. Istället kan ni få tänka er hur midsommar brukar se ut i Sverige. Ja, ni vet ju huhr det brukar vara, regnigt. Väderprognosen sa regn och åskoväder. Jaaaha, snabbt får vi klart för oss att vintern börjat. I regn och åska vill man varken mysa på stranden eller göra trekking vilket är huvudaktiviteterna i Palomino. Så efter en del tankeverksamhet och fantasiverkstad proppade vi än en dag magarna fulla med mango och hoppade på våra cyklar för att dricka juice och spela kort på ett trädgårdscafé, tills solen började gå ned.
Hostelkatten Britt (som påminner alldeles för mycket om en mattant jag hade som liten).
Så vi slog oss ned under vårt upplysa mangoträd, lyssnade på Ted Gärdestad och åt snabbnudlar med persiljekrydda tills regnet började ösa ned och sängarna kallade våra namn.
Palomino är en del av den gringotrail som går genom Colombia och staden är egentligen rätt full av turister, men bara på vissa ställen. Håller du dig nära de mest kända hostelen kan du vara säker på att du inte kommer träffa några andra än holländare och engelsmän, men vågar du ta lite småvägar som avstickare och upptäcka området kommer du se att Palomino har mycket mer att erbjuda än så. Barnen spelar boll på gatorna, fiskebåtarna rullar in till hamn när dagen går mot sitt slut och alla är bara så genuint trevliga. Så åker du till Palomino, ta inte in på de mest kända och dyraste hostelen, hitta ett billigare och mer personligt och se till att se hela byn. Och (!!) åk när det är sommar och inte vinter... Några tips från coachen bara.
Det var allt för denna gång.
Idita