Tefas - Rafting i Baños

Rafting i Baños

Tillåt mig att berätta den spännande, gripande historien om hur jag och Ida en regnig och småkylig tisdagseftermiddag helt plötsligt befann oss i mitten av en smutsig djungelflod, paralyserade och panikslagna medan vi kämpade för att inte sugas in i den starka strömmen. Historien om hur lilla Ida plötsligt var fångad under en gummibåt, om hur jag ropade och tänkte att jag aldrig skulle känna fast mark under fötterna igen. Historien om när vi bestämde oss för att testa rafting i Baños.

Det hela började klockan två denna regniga och småkyliga tisdagseftermiddag. Vi hade mött upp våra vänner Aron och Natasha från Kamala och stod redo med våra bikinis och handdukar för att plockas upp och föras till det som Baños främst är känt för - anledningen till att vi kom hit - raftingen. På raftingskalan rankas denna plats som en 3/4 av 6 (?), vilket innebär att den erbjuder en hel del strömmar och vågor för den som gillar sånt.

Vi fördes fyrtio minuter utanför samhället, tilldelades våtdräkter mot kylan, hjälmar och små söta skor. Sedan följde en säkerhetsinstruktion, och den här gången bad jag Ida lyssna. I denna instruktion ingick något som vi inte hörde något under vårt förra raftingäventyr, nämligen vad vi skulle göra om vi tippade över. Vågorna och strömmarna här gör nämligen detta möjligt. Ungefär där började adrenalinet göra sig påmint, och en släng av nervositet kittlade i magen. Ännu värre blev det när jag tilldelades rollen som kapten tillsammans med Aron. Men vi peppade varandra, sa att det här klarar vi, och så bar det av mot vattnet. "Vanessa" sa Ida, "vad var det vi skulle göra om vi tippar?".

Med mig och Aron i fören kastade vi oss sedan ut i vågorna, till guidens instruktioner om att paddla framåt, bakåt, kasta oss ner i båten och paddla snabbare. När vi var ungefär tio minuter in i äventyret sa han att vi snart skulle komma till den tuffaste biten, med de allra största vågorna. Äsch, tänkte jag, nemas problemas. Jag har ju bestigit en vulkan, skulle jag inte klara det här liksom??? Men så frågade jag Natasha, som gjort rafting på samma ställe förut, hur pass svårt det faktiskt var. "När vi gjorde det tippade alla båtar förutom den jag satt i" svarade hon. Jaha, sa jag.

Tjugo minuter hann passera och trots min nervositet började jag återvinna självförtroendet innan guiden ropade att det var dags. "Nu kommer jag behöva all er styrka" förklarade han, "och om vi ska tippa ser jag gärna att vi gör det på andra vågen". Skojar han???? undrade jag. Det var det ingen som visste. Men det fanns ingen tid att tänka, för helt plötsligt ropade han ut: PADDLA FORT. Och det gjorde vi.

Framför oss reste sig helt plötsligt en jätte. En avloppsbrun våg som krullade och böjde sig av strömmarna. På måfå satte jag paddeln i vattnet, tog i allt jag kan och försökte hålla mig synkroniserad med Aron. Vågen träffade oss, fyllde båten och färgade mitt synfält brunt för en sekund. Och helt plötsligt var vi över. Mitt hjärta tog ett litet hopp av lättnad och jag förberedde mig för den andra jättevågen som höjde sig över oss. Nu jävlar, tänkte jag. Och så paddlade jag.

Den första tanken som slog mig när vi tippade var av ren besvikelse. Här går man och hoppas på sig själv liksom, värdelöst. Den andra var att kasta mig så långt bort från båten som möjligt för att inte bli fångad inunder. Idas första tanke var att hålla för näsan (alla prioriterar vi ju olika) och helt plötsligt befann hon sig med båten på huvudet och trycktes ner i det kalla vattnet. Jag fångades upp av strömmen, simmade men greps av panik och krockade med någon. Vattnet kastades ständigt i mitt ansikte och jag försökte men kunde inte andas ordentligt. "TA TAG I BÅTEN" skrek någon och jag kastade mig runt och försökte simma mot strömmen samtidigt som jag inte ville varken förlora eller spetsa någon med min paddel. Jag fick grepp, höll hårt, medan Ida kämpade för att komma upp till ytan men trycktes ner av båten och upp av flytvästen. Under mig kände jag stenarna slå mot fötterna och jag mindes guidens instruktioner: "försök inte ställa er upp för då bryter ni benen". Jag sträckte ut min paddel för att dra Aron till mig och vi alla samlades runt båten och höll i med all kraft vi hade. Samtidigt hittade Ida ett lufthål i mörkret under båten, den del där hon alldeles för en stund sedan haft sina ben. Hon samlade sig, andades, försökte ta sig ut men misslyckades, återvände för att andas igen och testade en andra gång. Precis då vände vår guide (som alltså gör detta vardagligen) tillbaka båten åt rätt håll och hon fick den över sig på nytt. Den här gången var det lättare att ta sig ut, och guiden kunde dra tillbaka oss upp i båten en efter en. Utmattade, ännu panikslagna och chockade föll vi sedan ihop i en nervöst skrattade och gråtande hög på båtens botten. Vi hade överlevt!

Men pausen varade inte länge. Det var bara att hoppa upp i sätet igen, greppa paddeln och paddla på. Och i en dryg timme till slungades vi fram och tillbaka mellan vågorna medan vi gjorde vårt bästa för att inte tippa igen - och klarade det! Helt tomma på energier tog vi oss sedan in mot kanten, bar upp båten och lastades in i bussen på nytt.

Vår nära döden-upplevelse må ha varit läskig och panikartad, men egentligen inte alls så farlig som det kändes. Guiderna vet vad de håller på med, och runtom oss cirkulerade ständigt en kille i kajak som är så duktig att han voltar med sin kajak i vågorna för att inte somna av tråkighet. Trillar du i är han där på tre röda och den enda faran skulle egentligen vara om man förlorar medvetandet. Och i efterhand är det något jag troligtvis kommer skryta lite om. Man har ju inte raftat på riktigt om man inte trillat av! Det är väl lite som att lära sig rida. Typ. Så, detta blir verkligen en historia att berätta för barnbarnen. För järnspikar vad roligt det är.

Efter detta äventyr var hade vår vistelse i Baños fått sitt slut och vi begav oss till busscentralen för att göra det vi längtat efter så länge nu - en tur till Amazonas.

Vanessa

PS!!! Vi har blivit utvalda av blogg.se att få representera dem som reseblogg på Nyheter24, så kolla in deras nya resesektion!! www.nyheter24.se/resa