Rose cay / Aquarium
"Kanske har de vinter även i Karibien" tänkte vi inte när vi helt ignorerade väderprognosen för San Andrés som talade om regn och blixt. Vi tänkte på helt andra saker och intalade oss att de inte hade koll på något alls och att solen alltid lyser på platser som denna. Men tji fick vi. Ännu en gång hade vi fel. Redan kväll två somnade vi till en åska som befann sig rakt över huset och ett våldsamt regn som slog mot fönsterrutorna. Och dag tre, den dagen vi skulle åka ut till berömda Rockey Cay, vaknade vi till ett väder lika grått som Åkersberga Centrum. Så i stället för att lägga pengar på att ligga på en dyr strand i regn höll vi oss till vår billiga strand alldeles utanför Virginias lägga.
Hos Virginia bor även (den här delen är egentligen lite oklar för det sitter alltid främmande människor i vardagsrummet när man kommer hem) de små barnbarnen Luisa och Maria på sex år tillsammans med sin mamma. Vi pratade med dem en gång och sedan blev de alldeles förälskade i oss. Vi har lätt den effekten på folk.
Vår allra sista dag ute i skärgården bjöd som tur var på fint väder och vi passade på att ta oss ut till Rose Cay aka Aquarium. Turen skulle egentligen innehålla en tripp till Johnny Cay men vattennivån var för hög där eller någonting (vi har slutat förvänta oss förklaringar på sådana saker) så i stället blev vi lovade ett VIP-pass som innehöll närkontakt med rockor.
Rose Cay ligger alldeles intill Heynes Cay (så himla förvirrande jag vet) och det går att gå mellan öarna genom det löjligt klara vattnet. På plats går det att chillaxa på stranden, bada eller avnjuta en svindyr drink eller måltid från någon av barerna. Själva hade vi med oss kall pizza.
Och sen blev det rockauppvisning. Vi hade väl lite för höga förväntningar på denna del kanske, med tanke på våra så kallade VIP-pass, men visst det var trevligt. En kille hittade en rocka i vattnet och höll i den och skickade runt den så att alla fick se. Klart. Så var det med de exklusiva VIP-passen. Men det är inte varje dag man får hålla i en rocka faktiskt! Och de är riktigt lena bör tilläggas.
Sen fick Ida låna ett cyklop och "skulle vara borta i fem minuter och sen byta av". Men så kom en liten colombian och om det är något jag lärt mig på den här resan så är det att när en ung kille här pratar med en ung blond tjej vill han i 99.8% av fallen något mer än att bara vara trevlig och hjälpsam. Men lilla Ida faller lätt i den fällan (varje gång faktiskt) i tro och hopp om att någon bara försöker vara vänlig. Det ställer till det för henne. Just idag var det killen som visat upp rockan som ville få henne på kroken. Och Ida som så gärna småpratar och skaffar nya vänner var borta i en halvtimme i stället för fem minuter, tills killen frågade om de skulle kyssas och hon började ana ugglor i mossen. Sammanfattning: det blev ingen snorkling för Vanessa i alla fall, för sedan var det dags att åka hem.
Rose Cay må vara en turistfälla, drinkarna dyra och colombianerna både dumma och sneaky, men San Andrés får bannemig tio toasters av mig. Här ser ni nog mig snart igen när jag har lite färre svarta hål i mitt bankkonto (alla bidrag är välkomna via swish) för att upptäcka lite mer än bara stränder och klart vatten. Men nu var vår visit över för den här gången och vi fick ta våra farväl till både Virginia, Maria och Luisa innan vi hoppade på flygplanet och begav oss söderut mot Cartagena.
Vanessa