Santa Marta
Hoppar du in i en liten minibuss i Cartagena och låter dig färdas fyra timmar österut längs den karibiska kusten hamnar du i Santa Marta, Sydamerikas näst äldsta stad. En ganska liten hamnstad som med både hav och bergskedja har blivit en viktig turistort för landet. Det verkar som att alla Colombias backpackares vägar leder till Santa Marta, och så gjorde även vår. Jaha, om alla nu åker till denna lilla stad, vad finns det för tokigheter att hitta på? tänkte vi. Vi tog kontakt med fem kompisar som rest i Santa Marta samt med receptionisten på hostelet och alla sa de samma sak: det finns inget här att göra. Tråkmånsar, tänkte vi och tog oss ut på gatan med ett mynt i handen.
För att upptäcka staden (som uppenbarligen inte ens är värd att upptäcka) singlade vi slant i varje korsning för att låta myntet bestämma om vi skulle ta höger eller vänster.
"Min kropp vill inte ha din åsikt". Ett citat som säger väldigt mycket om vår upplevelse i Colombia och faktiskt i hela Sydamerika. Som blond tjej kan du inte gå på gatan utan att bli lockad på som en hund, visslad efter eller bli kallad beautiful. Gulligt, tänker ni kanske, men det är det verkligen inte. I början kan uppmärksamheten kännas rolig men nu efter 5.5 månader har både jag och Vanessa fått så nog. Att föreställa sig detta beteende hos killar i Sverige är så otroligt skrattretande och jag saknar att behandlas med mer respekt.
Myntet förde oss längs Santa Martas ganska smutsiga strand och gator. Vi hamnade vid hamnens alla skepp, gatuförsäljarnas fjärkontroll- och mangostånd, en katedral och Parque de los novios (parens park) tills myntet av en ren slump knuffade in oss på en falafelrestaurang. Ödet kan man ju tro. Tur, säger jag. Vi tog oss en lunch med allt såntdär som får mig att fnittra av matkärlek innan vi promenerade tillbaka till hostelet för att svalka oss i den lilla poolen.
Tidigare här på bloggen har vi nämnt fenomenet Gringo trail, och låt mig bara klargöra detta begrepp för er. Begreppet refererar egentligen till amerikanare som reser till vissa turistbombade orter i Latinamerika, men har lyckas dra alla turister över en kam. Jag och Vanessa har lyckats slinka in på denna gringo trail väldigt många gånger under denna resa eftersom det finns en anledning till att just dessa orter har dragit åt sig mycket turism. De är helt enkelt fantastiskt coola. Men, här i Colombia är inte riktigt gringo trailen ett fenomen. Det finns vissa orter de flesta åker till men eftersom de flesta tror att Colombia är ett så farligt land är det många som faktiskt inte ens vågar sig hit.
Innan vi började vår resa blev vi varnade av nästan alla att resa i Sydamerika och framför allt i Colombia. Människor som aldrig satt sin fot på kontinenten men sett på nyheterna att det finns problem i Sydamerika baserar hela sin uppfattning om kontinenten och dess länder på denna lilla nyhetsnotis. Och självklart, Sydamerika har sina problem, precis som alla världens kontinenter. Vissa länder är mer korrupta än andra, vissa delar av befolkningen är fattigare än andra och vissa städer har hög kriminalitet. Precis som i resten av världen skiljer sig detta beroende på var på kontinenten du befinner dig. Colombia till exempel har en lång historia av terrorhandlingar, massmord och narkotikabrott och det har varit riktigt farligt att resa i Colombia. Detta sker fortfarande inte helt felfritt i vissa delar av landet, men att säga att Colombia fortfarande är ett farligt land, omöjligt att resa i är en lögn. Det är okunskap. Så länge du inte är lite utan intelligens (för att säga det snällt) så är det lätt att resa i Colombia. Man får vara lite extra vaksam med hur och var man korsar landets gränser (eftersom det är där gerillorna ofta rör sig), röra sig bland folk, hålla koll på din väska och inte gå ensam nattetid. Precis som i sååå många andra orter och städer i världen. Colombia är inte farligt. Alla gringos och sydamerikaner och övriga turister som gladeligen och bekymmersfritt reser runt i landet är ett tecken på detta. Så oroa er inte. Res till denna fantastiska kontinent på momangen! Livet är för kort för att oroa sig.
Idita