Valparaíso, viña del mar
Och där fick jag äntligen det här internetet att vilja samarbeta med mig för att lägga upp bilderna från förra veckan då vi var i Chile. Från Pucón och vulkanklättringen tog vi bussen i 12 timmar till Santiago. Klockan 6 på morgonen vaknar vi av att bussen är tom och konduktären står och slår på mig, vilket jag inser att han gjort ett tag men som bara blivit en del av min dröm. Vi kilar ut och tar bussen till Viña del mar som är en kuststad tjugo minuter utanför Valparaiso. Kuststad alltså. Där kan man ju surfa tänkte vi och började placera bikinin allt högre upp i väskan. Viña skulle också bli staden där vi skulle testa couchsurfing för första gången. Detta innebär alltså att låna en soffa eller säng hos någon, gratis vilket kändes helt rätt för oss eftersom vi precis spenderat mycket pengar på att köpa festivalbiljetterna till den kommande helgen.
Tji fick vi för att vi trodde att bikinin skulle åka fram. Dag efter dag efter dag var vädret mulet och riktigt kallt. Vanessa började tjata om att köpa en mössa och jag gick wild i min snygga fleecetröja. Jaha, så vad gör man i en kuststad när vädret är uselt? Man turistar och promenerar och gör allt såntdär man egentligen inte skulle prioritera men som man egentligen borde göra.
Vi bodde på soffan hos Matias i Viña del mar så första dagen med dåligt väder snörade vi på oss dojjorna och gick hela vägen till Valparaiso. Här är en känd klocka med blommor.
Här kan man surfa.
När vi kom fram till staden var den väl fin på många sätt men väldigt smutsig och hemlösa hundar och människor överallt.
Runt detta gatuhörn kom vi även att köpa dagens lunch vilket var en macka med allt fett du kan tänka dig och sen lite mer majonäs på det. Efter denna brilijanta måltid mådde vi illa i kanske två dagar.
Njöt av allt klotter. Om det är något Valparaiso har är det klotter och hus i alla världens färger. Kände ändå att jag fick lite feeling.
Trötta och lite besvikna på Valparaiso vandrade vi till Viña igen. Vi hade inte lyckats se någonting av det man borde se så vi kände oss som rätt misslyckade tursiter. Så, vi kom tillbaka till lägenheten och lagade mat med killarna vi bodde med och blev sen bjudna på massa chilenska drinkar. Bästa sättet att lära känna lokalbefolkningen på är ju helt klart att bo på deras soffa.
Dag nummer två bestämde vi oss för att utforska Viña del mar. Vädret fortsatte spela oss ett spratt så vi lekte i en lekpark och promenerade en rackarns lång bit för att komma till stadens botaniska trädgård.
Tre timmar senare kom vi fram och insåg ännu en gång att avstånd på kartan inte är så korta i verkligheten som de verkar. Vi insåg också att vi saknat naturen. Städer är helt enkelt inte vår grej. så, här har vi en bild på mig när jag ger all min kärlek till ett träd. Efter det låg vi i gräset och tittade på den molntäckta himlen och pratade om potatismos och färska rödbetor och all svensk mat vi saknar. Trötta efter den långa promenaden tog vi sen bussen tillbaka och bjöd killarna på middag och tillbaka fick vi ännu fler chilenska drinkar.
Eftersom det gått så dåligt för oss den första gången vi skulle uppleva Valparaiso bestämde vi oss för att göra ett till försök.
Vanessa köpte en peruansk mössa för att dölja sitt hår för att slippa frågorna om vi är ett par men redan på bussen till Valparaiso frågade busschauffören henne om hon var min flickvän. Det går bra nu...
HÄR! ÄNTLIGEN! Fina hus som på bilderna när man googlear Valparaiso.
Och tio meter bort detta.
Alltid lika trevligt att kolla igenom bilderna ens vän tagit under dagen och se att hon genom bildbudskap yttrar att hon vill att jag ska dö. Ändå lite imponerad över henne.
Såhär är det. Valparaiso är en väldigt cool stad. Den är lite hipsterfin med alla färger men, jag gillar inte att den är så smutsig. På ena sidan av gatan kan du se det mest fantastiska huset och väggmålningar men sen tittar du till vänster och känner överrumplas av hur fult det är. Som här.
Smutsigt men fint.
Måste ändå medge att jag är riktigt svag för färgglada hus.
Den chilenska spanskan är väldigt annorlunda från den argentinska och killarna vi bodde hos fick sig många skratt när de insåg att två tjejer från Sverige som lärt sig spansk spanska i skolan pratar som argentinare. Måste också höja couchsurfing till skyarna för det är ett så jäkla bra sätt att utbyta kultur, få tips om vad man borde göra, skaffa sig vänner, öva på spanskan OCH bo gratis. Jag gillar det verkligen och människor är verkligen öppna och välkomnande här. Nåväl, nog om detta. Just i detta nu befinner vi oss i Salta i norra Argentina. Mer om detta i nästa inlägg. Puss och kram från Ida till världen.
PS. LIVET ÄR BÄST