Tefas - Dykning i Montañita

Dykning i Montañita

Efter en hel del om och men och hit och dit med vår kamera som vi råkade glömma i dykinstruktörens bil får jag äntligen äran att publicera vårt första inlägg made in Ecuador. I en iskall och högljudd nattbuss från Mancora i Peru färdades jag och min kompanjon till Guayaquil i Ecuador där vi bytte buss för att ta oss till den lilla strandstaden Montañita. En stad som har en av Ecuadors vackraste stränder och dit människor från hela världen söker sig för att fånga lite vågor på sina surfbrädor. Låter inte särskilt illa va? Vi åkte hit med vår Ecuadorplan i högsta hugg och skulle enligt den bara stanna i Montañita i två nätter för att hinna till Colombia innan det är dags att söka sig mot Europa igen. Två nätter. Nu såhär sju dagar senare i Montañita skrattar jag åt hur lite vi visste då. Det här stället är paradiset på tellus och jag vill aldrig åka härifrån.

I alla fall bokade jag och fröken Treser in oss på dykning så fort vi anlände till staden så 8.30 stod vi redo för att hoppa in i dykinstruktörens bil och bli körda till stranden. I en grupp på hela två personer (jag och Vanessa) och tre ecuadorianska män tog vi oss sen vidare ut på havet för att pilla på oss lite syrgastuber och sen glida ned under ytan.

Vår instuktör var inte en jättepratig kille, varken på land eller under vattenytan men han måste ändå få lite beröm som passade på att städa havsbottnen medan vi ändå hade lite tid där. I detta fiskenät hade det fastnat en fisk (skulle gärna använda mig av coola fisktermer och havsspråk men har tyvärr inte det inlärt) som hade börjat se ljuset. Instuktören lyckades till slut lirka upp nätet och få ut firren men det första den gjorde var att simma ned till botten för att dö. Sad face.

Rest in peace

Såg våra första sköldpaddor på nära håll och jag fnittrade av lycka med regulatorn i min mun. Det är en utmaning bara det.

För att göra dykningen i Montañita lite mer äventyrlig har någon reko människa placerat en staty of the one and only Jesus på botten, så vi passade på att ta lite fina selfies med honom.

Det vi gjorde var två dyk på 18-20 meter och denna plats var en av de bättre jag dykt på. Havet var mycket klarare än i Spanien och Brasilien och det fanns mycket fler färgglada fiskar och sköldpaddor!!! Så otroligt pinsamt bara att vi glömt allt vi lärde oss under dykkursen då vi tog certifikaten. När vi sa att vi har certifikat skrattade instuktören och tog sig för pannan. Han kunde inte tro sina öron. Men ni vet. Vi är bra på mycket annat. En banan och en dusch senare var vi trots allt redo att hoppa in i bilen igen, glömma vår kamera i baksätet och åka till Kamala hostel. Hostelet som aldrig kommer bli av med mig. Ärligt talat. Ska försöka få dem att skriva över kåken och företaget på mig.

Idita