Tefas - Montañita

Montañita

I grund och botten är Montañita en liten fiskeby som upptäckts av hippies och tursiter, och som nu på 2016-talet är en plats där vi runtresande gladeligen samlas för att (gissa tre gånger) dyka, surfa och festa. Dykningen här lovar ofta både sköldpaddor och (!) mantarockor (heter det ens så på svenska? Manta ray?) om man åker längre ut till havs, surfingen stöttas varje dag av starka vågor och festen... Ja den sviker aldrig aldrig helt enkelt. Men staden erbjuder även en rad mysiga hostel (varav Kamala garanterat är helt bäst), konstant värme och trevlig lokalbefolkning.

Innan vi åkte hit blev vi vid flera gånger varnade om att vara försiktiga här. Tjejer bör inte gå på stranden kvällstid, håll alltid koll på drinken, inga korta kjolar, ta inte emot dricka från främlingar etc etc etc YOU KNOW THE DRILL. Allt som vi små flickor måste göra för att inte falla offer för elaka män. För så är ju världen tyvärr. Tidigare i år sattes nämligen Montañita på kartan då två flickor från Mendoza i Argentina blev våldtagna och mördade på stranden här. Det förekommer också en hel del droger som används för att droga ner folk och sedan råna dem. En av dem är den vanliga Rohypnol (håll koll på drinken) och den andra Burundanga. Den sistnämnda placeras inne på toaletterna, på handfaten och platser som vidrörs ofta, och den som rör den blir efter en stund som en zombie och lätt att råna. Jag tycker aldrig att man ska gå runt och vara rädd för sådana skummisar, för då vinner dem, men man ska ju inte heller vara dum. Håll koll på drinken liksom, håll dig nära dina kompisar. Börjar du känna dig zombieaktig, gå till dem och INTE den söta pojken som vill att du följer med till stranden. Och sen dirr till sjukhus.

Jag pratade med Moreno om det här och han berättade att i Montañita vill lokalbefolkningen värna om tursimen eftersom det är deras inkomstkälla, men det händer att det kommer hit folk från andra städer och ställer till besvär. Han berättade också att denna risk endast finns ute på klubbarna och staden eller stranden. Inne på hostelområdet är man däremot trygg. Så vi har hållit det mesta kalasandet här på Kamala och annars bara hållit ihop med gruppen och varit försiktiga. Vi har aldrig hört eller sett någonting. Så visst, de skräms och de gör det nog av en orsak. Men det är INTE en anledning att hoppa över denna underbara lilla stad.

Under våra tio dagar här - då vi inte dykt, surfat eller festat - har vi mest bara gjort ingenting. Ätit, solat, gått runt på stan. Köpt dyr frukt (det är rätt dyrt här tyvärr) och ätit den. Ni vet, lite sånt man gör när man varit uppe i kalla bergen alldeles för länge.

Vi hittade MAGNUM MANDEL!!!!

Som ni nog alla vet drabbades Ecuador den 16 april 2016 av en jordbävning som mätte 7.8 på richterskalan. Fler än 500 dog och många städer ända från Canoa och norrut är förstörda. Efter detta har landet drabbats av många, större och mindre, efterskalv. I de delar av landet som är förstörda råder ännu krisläge, medan andra delar längre söderut lider av ett plötsligt stopp av turism som slår hårt på ekonomin.

Igår, den 18 maj, träffade ett rejält efterskalv Esmeraldas i norra Ecuador. Bara fyrtio sekunder senare nådde det Montañita, men mycket svagare. Jag befann mig i havet och kände inget, och Ida var på stranden men kände inte heller något av någon anledning. Nu befinner sig landet i katastrofläge. Nattklubbarna stänger tidigt och ingen alkohol säljs, eftersom ett efterskalv kan komma när som helst.

Här har vi spenderat kanske 25% av vår tid på Kamala.

Två dagar här blev till en vecka som blev till tio dagar. Men nu är det dags att ta sig vidare innan vi tar jobb här och missar hela Columbia. Planen är nu att på några dagar göra Baños, Amazonas, Quitos och sedan flyga över till Bogotá. Men vi får se, det innebär att vi måste ta oss i kragen och ta oss härifrån först och det tror jag inte förrän jag ser det.

Vanee