Punta Hermosa
Ungefär 45 minuter söder om Lima ligger Punta Hermosa, en strandstad bestående av nybyggda lägenhetskomplex och en äldre och mindre komplex innerstad. Sommartid är detta en perfekt plats för surfing och peruanerna samlas i sina fina sommarlägenheter för att undslippa Limas storstadstokigheter. Såhär på hösten, not so much. Efter att ha tagit oss hela vägen dit i taxi anlände vi till hostelet och välkomnades av städerskan som inte hade en aning om att vi bokat, vilka vi var eller vad vi ens gjorde där. I väntan på ägaren tog vi sedan en promenad ner till stranden, den alldeles tomma stranden bland de alldeles tomma husen, och åt lunch på det enda öppna stället.
Att ÄNTLIGEN vara tillbaka i solen kändes bortom fantastiskt och vi lovade oss själva att inte lämna stranden för en sekund dagen efter. Vi var bleka och genomfrusna efter så lång tid bland bergen och var 100% redo att gå tillbaka till det liv vi hade i Brasilien med allt vad tropikerna har att erbjuda. Så, efter att ha dissat middag och druckit varsin Fernet Cola på rummet i stället somnade vi och vaknade sedan dag 2 med vårt allra bästa strandhumör, solglasögonen på och bikinin snörad. Tills vi noterade att hela Punta Hermosa låg täckt i ett grått dis. Och så var det med den stranddagen. Så för att göra det allra bästa av situationen köpte vi picknick, gick ner till havet och tog oss en frukost med Stilla havet som utsikt.
Sedan tog vi oss ut på Punta Hermosas halvö och vandrade bland pelikaner och strandade krabbor, tills vi nådde änden och satte oss för att titta på ett (helt enormt) stim delfiner som simmade förbi en tjugo meter bort. Vågorna var helt galna och solen (som inte ens syntes??? Så himla irriterande) gav oss jättefina linnebrännor.
När delfinerna simmat förbi och pelikanbajsets lukt blev alldeles för påmind tog vi oss tillbaka till fastlandet för att ta ett dopp i det lite för kalla och vågiga vattnet. Med håret och trosorna fulla med sand ställde vi oss sedan frågan: nu då??? Vad gör vi nu? Vi är i en ödelagd surfstad och VI KAN INTE ENS SURFA.
Det slutade med att vi köpte oss några pisco sour och satte oss på en bänk nere vid vattnet där en kuban spelade breakup-musik från sin balkong där han rökte och drack vin. Sen tog han sin schnauzer och försökte sig på hundtricket med Ida, men misslyckades. Och där satt vi mest hela eftermiddagen innan vi letade upp en öppen restaurang inne i staden, åt middag och gick hem och sov.
Dagen efter skulle Fran flyga hem till Argentina och vi tog lokalbussen in till Lima igen. Staden var precis lika spännande som förra gången och vi tog oss en billig snabbmatslunch på världens sämsta hamburgerkedja Bembos innan vi sa byebye ( :( ) ses om två månader och väntade kvar på Bembos tills nattbussen kallade oss.
Ibland får vi frågan hur vi lyckas spendera så lite pengar. Såhär, mina vänner. En typisk middag för oss: bananer, bröd (grovt för första gången på fyra månader!!) och avokado. Den här gången även tillfestat lite med både oliver och groddar, wow! Bli inte lurade av min Kinder, det var en födelsedagspresent och den är 110% slut vid det här laget. Det är ingen glamour och inte heller särskilt jättegott, men för varje krona sparad kan vi resa lite längre! Nu förstår ni kanske varför vi pratar så mycket om all den mat vi saknar hemifrån.
Så varken Lima eller Punta Hermosa var särskilt fest under lågsäsong. Det var ingen överraskning för oss riktigt, utan vi åkte snarare dit för att träffa Fran, men man kan ju tycka att i alla fall vädret hade kunnat samarbeta lite. Jaja, så är det med den saken. Varsågod för århundrades roligaste blogginlägg i alla fall, det var det lilla.
Puss från Vanessa